|
|
|
|
|
|
Posted: Sun Jul 16, 2006 1:24 am
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Sun Jul 16, 2006 1:26 am
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
Tenglina princess_nour She is standing in the rain, her heart is in so much pain, there is much that she dosen't understand, she just wanted him to hold her hand. She likes him so bad, why does that make her sad? Her tears will never dry, and she knows why, she is holding on to a dream that won't come true, and it really hurts, that the dream is you. Jag vet att den suger .__. You don't have to say it. ninja Jag tycker den var bra! 3nodding Tycker också det är svårare att rimma på engelska, dock har jag inte skrivit många dikter i huvud taget! ^^; Tack! =) Ja tycker att det är svårare att rimma på svenska. xp
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/posts/say/say_b3_p.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Sun Sep 03, 2006 9:40 am
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Thu Sep 07, 2006 10:24 am
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
Cassandra_The_Nosferatu Jag har 2 pärmar fulla med dikter jag skrivit, har fått flera förfrågningar om att skriva en diktsamling...Vet inte riktigt om det är en så bra ide om jag lägger upp några här, för dom är totalt svarta. Jag kan inte skriva glada dikter, dom blir inte alls bra.. Fast iofs så kan jag ta en av mina fantasydikter: En fallen ängel. Mörkret har fallit Snön ligger vit på marken Skogen ligger tyst och mörk Mellan träden syns fullmånen Kylan i blåsten är bitande kall Såsom den alltid har varit Stillheten avbryts.... En ängel faller ner mellan trädtopparna Ett svagt sken lyser upp mörkret Snön har fläckats röd Svaga flämtanden bryter tystnaden Fullmånen intar en svagt röd färg Blåsten avtar sakta och dör strax bort Döden har intagit skogen.... Skogen är för alltid täckt i mörker Vingarna lyser upp platsen Vita fjädrar täcker marken Flämtandena har tystnat Fullmånen är enda vittnet Ingenting rör sig Allt är bara tyst Döden tar ett djupt andetag.... Skogen, en kyrkogård för bortkomna själar Ljuset slocknar och dör Fjädrarna blir svarta Pilen blir till aska Fullmånen ser stilla på Kroppen stelnar och blir till vit marmor Döden har tagit hem en själ.... Ensam står en vacker grav i skogen. vad fiiin :O du är ju bra på att skriva dikter 3nodding
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/posts/say/say_b3_p.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Sep 08, 2006 2:17 pm
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/posts/say/say_b1_p.gif) |
princess_nour Cassandra_The_Nosferatu Jag har 2 pärmar fulla med dikter jag skrivit, har fått flera förfrågningar om att skriva en diktsamling...Vet inte riktigt om det är en så bra ide om jag lägger upp några här, för dom är totalt svarta. Jag kan inte skriva glada dikter, dom blir inte alls bra.. Fast iofs så kan jag ta en av mina fantasydikter: En fallen ängel. Mörkret har fallit Snön ligger vit på marken Skogen ligger tyst och mörk Mellan träden syns fullmånen Kylan i blåsten är bitande kall Såsom den alltid har varit Stillheten avbryts.... En ängel faller ner mellan trädtopparna Ett svagt sken lyser upp mörkret Snön har fläckats röd Svaga flämtanden bryter tystnaden Fullmånen intar en svagt röd färg Blåsten avtar sakta och dör strax bort Döden har intagit skogen.... Skogen är för alltid täckt i mörker Vingarna lyser upp platsen Vita fjädrar täcker marken Flämtandena har tystnat Fullmånen är enda vittnet Ingenting rör sig Allt är bara tyst Döden tar ett djupt andetag.... Skogen, en kyrkogård för bortkomna själar Ljuset slocknar och dör Fjädrarna blir svarta Pilen blir till aska Fullmånen ser stilla på Kroppen stelnar och blir till vit marmor Döden har tagit hem en själ.... Ensam står en vacker grav i skogen. vad fiiin :O du är ju bra på att skriva dikter 3nodding
Ohhh tack så mycket! *glad*
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Sun Sep 10, 2006 8:17 am
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Oct 17, 2006 12:10 pm
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Mon Oct 30, 2006 12:33 pm
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
Ögonblicket innan döden.
jag sitter på sängkanten och ser på dig, ser på det vackra ansikte som fängslat mig. Aldrig har jag älskat nån som dig, alla glada minnen får mig att le. Le som aldrig förr. En tår rinner nerför kinden, den tåren fäller jag för dig. Jag smeker lätt din varma kind, vänder mig om och går. Med en sista blick bakåt, går jag sen ut. Vinden rör till mitt långa hår, jag ler stolt. Jag höjer högerhanden, ett knall hörs och jag faller ner på gräset. Trött ser jag mot stjärnorna, strax ser jag också min älskade. Han rör mitt hår, en tår träffar min kind. Jag fortsätter le mot honom, "Aldrig mer". Dom sista orden och allt blev svart.
Skriven av mig.... copyrightskyddat, glöm inte det...
|
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Oct 31, 2006 5:53 am
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Nov 03, 2006 2:19 pm
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Mon Nov 13, 2006 7:45 am
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Mon Nov 13, 2006 7:50 am
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Nov 14, 2006 8:17 am
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/posts/say/say_b1_p.gif) |
Kyrkoruinen.
Jag vandrar ensam längs en bortglömd stig, klädd i svart och med en ros i min kalla hand. Med tom blick ser jag framåt, kvällskylan sveper sin hand genom mitt hår, luften står still som en osynlig vägg. Vita björkar växer runtomkring mig, dom lyser i den annars så mörka omgivningen. Knappt märkbart börjar dom tunnas ut och ersätts av rad efter rad med gravstenar. På en kulle står en ensam kyrka i ruiner, den vittnar om den död som väntar allt i sinom tid. Min blick dras mellan dom stenar jag går förbi, långsamt glider jag fram över den döda gräsmattan. På den sjunde raden på högra sidan stannar jag, vänder mig sakta om och ser mot den man som står på huk framför gravsten nummer fyra. Också han håller en ros i sin hand, en röd ros. Den lägger han försiktigt på den gravsten som olikt dom andra på raden är gammal, rent av lite förfallen av åren den stått där. Jag går långsamt fram och ställer mig bredvid, även jag lägger min ros på den plats han lagt sin. ”Måste jag...”, frågan kändes kränkande på denna döda plats. Jag såg ner på den vackra gravstenen, inget mer sades. Han suckade sorgset och ställde sig långsamt upp, jag räckte fram min bleka hand, med viss tvekan tog han sakta den. En kall kyla svepte över oss båda, fick honom att rycka till och vilja släppa greppet, men jag höll fast honom. Kylan spred jag längs hans arm och över hela kroppen, en känsla som man helst vill slippa vara med om. Mitt grepp om honom började bli kallare, som om han höll i is. Min tomma blick träffade hans, man kunde riktigt se hans ögonfärg blekna. Så som även hans hy gjorde och hjärtslagen. Med ens slutade allting att upphöra, ”Är jag...”, med ens föll han ihop på marken. Ett hjälplöst skrik hördes, jag såg bara på. Hans kropp fick fruktansvärda ryckningar, dom ville inte upphöra. Men så.... Hans tårfyllda ögon såg upp mot mig, jag mötte den stadigt. Sedan pekade jag mot gravstenen bredvid, hans blick föll på sitt egna namn. När han än en gång såg upp var jag försvunnen, hans rop efter mig ekade i tystnaden. Ett rop utan svar. I ren förtvivlan brast han i gråt, han blev lämnad ensam vid dödens rand.
[Skriven av: Ida ’Vampyren’, 14/11 - 06 kl 17.13]
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Sat Nov 25, 2006 2:46 pm
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Sat Jan 06, 2007 11:11 am
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/posts/say/say_b1_p.gif) |
[Jag borde kanske göra en egen tråd med mina dikter? Det kommer att bli måååånga...]
Tårar av blod.
Jag gråter tårar av blod, då det inte finns vätska kvar i kroppen. Jag ristar sönder mitt hjärta, då det redan är svart och dött. Jag andas glasplitter, känner bara smärta. Jag går på aska, då allt jag rör vid förstörs. Jag har lungor fyllda av nålar, efter alla ord som sårat. Jag ser bara i svart och vitt, då jag lärt känna världen på det viset.
Jag gråter tårar av blod.... I ensamhet.
//Vampyren, 26/7 - 06. kl 23.03
--------------------------
Rosen i mitt rum.
Jag har en ros på väggen i mitt rum, en ros som jag fick av en nära vän. Jag sparade den som ett kärt minne, ett minne som jag skulle minnas livet ut. Men det jag inte visste då, vet jag nu. Att medans dagarna gick och ju mer den torkade och färgen försvann, så tynade ljuset hos min väns själ bort. En dag fanns han inte mer, han försvann med vinden. Ensam fanns jag kvar med alla dessa fina minnen och en torkad ros hängande på väggen i mitt rum.
Skriven av: Vampyren, kl 22.02, 5/2-06
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/s.gif) |
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
|
|
|
|
|
|
![](//graphics.gaiaonline.com/images/template/s.gif) |
|
|
|
|
|