|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Mar 24, 2009 11:10 am
Skratta inte eller kom med nån pik innan du läst allt.
Ja, möjligen så kanske det inte är världens bästa ide att sätta upp den här tråden just i det här forumet. Men det här är enda sidan där det finns svenskar som man kan snacka med och mina närmre vänner dom... dom är för nära.
Dom som följt nyheterna vet säkert vad det här handlar om, men jag lägger inte ut några namn mer än via mail och bara om personen inte sprider ut det.
Förra året hände det en olycka och en person försvann spårlöst, denna person hör till en familj som min mor känner föräldrarna väldigt väl hos. Det gör även jag, såklart..
Nu i fredags så fann man honom i ån, efter att ha legat där i så gott som 4 månader.
Under hela den tiden har jag gått omkring och grubblat och undrat var personen kan vara. Och nu när personen är funnen så har precis allting brystit och jag mår så dåligt att jag bara vill skrika och gråta dagarna igenom.
Jag har inga vänner här jag bor som jag litar tillräckligt mycket på och som jag skulle kunna prata med. Och jag kan inte få en tid till kuratorn för då måste jag vänta i en- två veckor och jag kan INTE vänta så länge. Jag måste hitta nån att prata med innan jag gör nåt dumt för att dämpa mina känslor >_>
Så snälla, om det finns nån jag kan prata med, så skulle jag verkligen uppskatta det!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Mar 24, 2009 12:21 pm
Aj, stackare, jag vet dock inte om jag kan ställa upp
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Wed Mar 25, 2009 5:08 am
Du får gärna prata med mig, även om du inte känner mig nått specielt, men ibland så är en främling med ett vänligt öra allt man vill ha, och behöver.
wink
Tillägg: Jag borde följa nyheterna bättre, gammal *host* som jag är...
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Wed Mar 25, 2009 11:12 am
min syster känner en som stog nära "hans" familj så jag fattar hur hårt du tar det... Min syrra har fått vart hemma hos sin kompis 24/7 Men du kan ju också se på det så här, det är skönt att få ett avslut och kunna begrava han. I princip hela hallsta tar det hårt.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Wed Mar 25, 2009 1:04 pm
Oj, jag trodde verkligen att jag skulle bli utskrattad på grund av den här tråden, men jag hade verkligen fel..
deliogarr: Det var därför jag postade här, för jag vill inte prata med någon jag känner jättebra- dom blir bara jobbiga vid sådana här händelser och man känner sig bara värre..
Läser tidningen gör du väl? Nu när han hittats så har man bara gett en liten notis och sedan sade dom helt fel om vem som hittade honom på radion...
Tack, jag ska skicka iväg ett mail imorgon, just nu är det lite sent och jag behöver sova.. sov inget förra natten >_>
Rezzi: Alla i hallsta bryr sig inte, jag stötte på två gymnasietjejer som skratta åt det när jag var på väg hem från jobbet, det fick mig att skälla ut dom i en proppfull buss.
Naturligtvis är det skönt, speciellt för familjen som gått omkring och undrat vart han kunnat vara, men det blir inte så jättemycket bättre. Alla hade hellst velat se honom i livet fortfarande...
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Thu Mar 26, 2009 5:28 am
Det är helt okej att prata med mig, dock vet jag inte om jag kan ge några vettiga råd men jag är bra på att lyssna och jag skvallrar inte vidare om saker. Men jag fattar inte en sak. Hur i helvete kunde dom tjejerna på bussen skratta åt det?! Det är ju helt sjukt... Men, jag borde inte bli förvånad. Jag vet ju redan att det finns många idioter i samhället och världen...
Jag tänker på dig Cassandra! 3nodding
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Sat Mar 28, 2009 6:38 am
Jag behöver inga direkt råd, bara nån att snacka med >_>
Inte vet jag varför dom gjorde så, men folk här är mest hjärndöda, ungdomarna verkar visst bara bli dummare och dummare.
Tack så mycket *kram*
Hmm.. jag fick visst en tid mycket snabbare än jag trodde, jag var på ett möte igår faktiskt så det känns bättre nu, iaf så är jag inte på väg att explodera längre.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Thu Apr 30, 2009 2:02 pm
Glad du fått en tid till sist. Det du upplevt är traumatiskt på sitt sätt. Trauman kan man få annat än genom krig och olyckor. Håller verkligen tummarna för att du får all den hjälp och stöd du behöver. Jag har själv gått igenom otroligt mycket sorg och elände, men är nu mer eller mindre "på fötter" igen. Så min rekommendation är: Låt det ta den tid det tar! Enda sättet att läka ihop. Kram från en som just blivit medlem
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|